Trädgårdsmästarens omsorg

Skrivet särskilt till dig som är ung:


”Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” ‭‭Petrus första brev‬ ‭5‬:‭6‬-‭7‬ ‭

Grannen undrade för några veckor sedan  om det snart var jul, mitt i augusti. Våra två unga äppelträd vid tomtgränsen har nämligen te- och kaffekoppar hängande som en sorts ”prydnader” som tynger ner grenarna. En duktig finsk trädgårdsmästare berättade för mig att träden förbereder vårens blomämnen i augusti. På sensommaren tyckte han man skulle göra tre saker för att förbättra blomning och fruktsättning. Beskära, mognadsgödsla och böja ner grenarna.

Guds kärlek och omsorg visar sig sig inte alltid som hans barn tänker. Mitt jag skulle vilja slippa nederlag, sorger, oro för framtiden, förluster och bekymmer. Få mer hjälp mot synden och svagheterna som plågar. En höst med skolstart, funderingar om man valt rätt utbildning eller jobb, hjärtesorger, nya frestelser eller annat kan vara tungt. Det är inte alltid lättast att vara ung.

Han som återlöst oss med sitt blod och söker oss för att få med oss in i himlen har större omsorg om oss än vi kan förstå. Men, den visar sig ofta på märkliga vis. Han måste ofta låta våra mänskliga önskningar och ambitioner slå fel. Många gånger låter han motvilligt sina ”grenar” tyngas ner. (Klagovisorna 3:33) Han gör ofta på liknande vis när han söker den som går sina egna vägar, borta från honom. Han gör det i kärlek.

Möjligen är det sant att äppelträden sätter mer blommor och frukt när grenarna blir nedböjda. Vi får kanske se till våren. När grenarna i ”Kristusträdet” beskärs på olika vis och man upplever sorger och tunga saker i livet blir perspektivet annorlunda. Gud vill inte att vi ska stanna i förtvivlan och självömkan, men att vi kommer med det som tynger till honom. Där uteblir inte hjälpen. Vi får inte alltid se det bönesvar vi vill ha, men Herren vill alltid ge oss mer än det vi ber om.

Vi har fått ett pund som aldrig devalveras och förlorar i värde. Vi har fått försoningen och ordet om Jesus från helighetens Gud. Sanningens evangelium om syndernas förlåtelse, rättfärdighet, frälsning och evigt liv i honom. Han kallar oss till omvändelse från våra egna tankar och vägar idag igen. Vår inre och yttre fiende vill hela tiden vända vårt fokus till det som bara är lån. Det som hör den korta tiden till. Gud vill att vi ska ta vara på det ovärderliga pund vi fått, att Jesus och evangeliet om återlösningen ska inta hjärtat. Att Anden ska lyfta vår blick från det som lockar och det som oroar. Då förmerar sig pundet. Det bär frukt till evigt liv. För oss och för andra.

I himlen ska grenarna inte minnas det som tyngde. Där torkar Gud slutgiltigt tårarna, synden och sorgen finns inte mer och glädjen i Jesus är evig och ostörd.

”Lær meg å kjenne dine veie

og gå dem trøstig skritt for skritt! Jeg vet at hva jeg fikk i eie,

er borget gods, og alt er ditt.

Men vil din sterke hånd meg lede, jeg aldri feil på målet ser,

og for hvert håp som dør her nede, får jeg et håp i himlen mer.

Lær meg å kjenne dine tanker og øves i å tenke dem!

Og når i angst mitt hjerte banker, da må du kalle motet frem!

Når jeg har tenkt meg trett til døden, si så hva du har tenkt, o Gud!

Da kan jeg se at morgenrøden

bak tvil og vånde veller ut.

Men lær meg fremfor alt å kjenne din grenseløse kjærlighet,

den som kan tusen stjerner tenne når lykkens sol for meg går ned.

Den tørrer tårer som den skapte, og leger såret som den slo.

Dens vei går gjennom det vi tapte, den gir oss mere enn den tok!” (Sangboken nr.530)

Vänliga hälsningar, Jan Nilsson