Skrivet särskilt till dig som är ung:
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” Filipperbrevet 3:20
En god vän påminde nyligen om det här ordet och det stannade kvar hos mig. Att ha ett medborgarskap är stort. Att höra till och ha rättsskydd av ett land. Jag har mött unga som berättar hur det är att sakna ett hem och leva på flykt med kaos och otrygghet.
Paulus var medborgare i Rom. Han hade inte köpt medborgarskapet, han var född med det. En av de juridiska principerna när det gäller jordiskt medborgarskap kallas ”Jus sanguinis”, ”blodets princip”. Man får medborgarskapet ens föräldrar har.
Det himmelska medborgarskapet bygger verkligen på blodets princip. Jesus har återlöst alla oss utestängda människor med sitt försoningsblod. Alla synders skuld är helt betalad, utan vår medverkan. På blodets grund får vi ha gemenskap med Gud. Jesus har besegrat döden och genom dopet och tron föder Gud människor till nytt liv. Till ett levande hopp som ingen och inget kan ta ifrån den som lever med Jesus.
”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.” (Petrus första brev 1:3-4)
Jesus älskar dig så innerligt högt. Han vill att du ska vara med honom och hos honom. Till sista livsdagens sista sekund har han lovat att här vara hos de sina. I Matteusevangeliets sista vers säger han: ”Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matteusevangeliet 28:20)
Vilket löfte! Alla dagar, hur det än känns för oss och vad den onde än försöker skrämmas med. Jesus är större, har all makt. Vi är gäster och får tjäna Gud och människorna här en tid, i samhället och i Guds rike. Medborgarskapet med alla rättigheter som Jesus gett oss har vi i himlen. Vårt eviga framtidsliv i ständig frid och glädje, utan synd, brist och lidanden. Han ska hämta var och en som väntar efter honom. En gammal man min pappa berättade om skrev varje dag i almanackan; ”Kanhända idag.” Han väntade Jesus.
”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Johannes 14:1-3)
Vilken dag det ska bli! Om en kort liten tid.
Vänliga hälsningar, Jan Nilsson