Skrivet särskilt till dig som är ung
”Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder […] Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte. Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid. Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” Jesaja 9:1a, 2-6
Jag såg nyss en sekvens från Irpin i Ukraina som just hade befriats från ryssarna. Förutom raserade broar och hus syntes ett trasigt Johannesevangelium som fladdrade i vinden. Kameran stannade till på häftet och titeln; ”Gospel of John”. Jag läste också om en militärförläggning som bombats av ryssarna. Många dog. Journalisten beskrev det han såg i ruinerna. Bland annat bilder på Jesus.
Jesus söker oss i nådens, hörandets och läsandets tid. Det är så viktigt att ta vara på den. Jag hoppas att Johannesevangeliets ägare läste och trodde på Jesus. Att Jesusbildernas ägare hade mött Bibelns levande Jesus och dog med Guds Ande i hjärtat. Fick ha Guds ljus in i döden. Ondskan, krigen, despoternas tid och allt på syndens jord ska ta slut. Alla krigsverktyg ska brinna upp. Vapnen, som aldrig är vår trygghet och räddning, har bara en kort tid.
Ett barn blev oss fött, en Son blev oss given för att ta ofriden och striden och se döden i vårt ställe. För Fridsfursten som heter Under och Råd, måste allt mörker och all ångest till slut vika. Vardagens, krigets och den obestämbara ångest som ofta följer oss kan han bära oss igenom. Att känna vår älskande Jesus och vara känd av honom är det största och tryggaste av allt. I livets alla situationer.
Mitt i kriget och vad än som går sönder, går inte Jesus och hans rike sönder. Han är den levande verkligheten bakom alla bilder och böcker som fienden kan riva isär. Hans hjärta gick sönder när han sonade din, Putins och Zelenskyis synd på korset. Hans frälsarhjärta som klappar så varmt för dig brister aldrig mer. De sårmärkta händerna får inga nya sår. Han bär, bevarar och skyddar alla som kommer till honom. De får nytt liv, ett evighetshjärta som en dag ska vara ”himmelshelt”, som hans.
En vän till mig mådde en gång så dåligt, var plågad av ångest. Hade svårt att tro. En gammal predikant sa att han skulle tacka för att han FÅR vara Guds barn. Evangeliets sanning om den första påskens fullbordade verk skapade levande tro och förtröstan i hans hjärta. Den gamle sa också att han fick ha sitt ankare i himlen. Innanför ”förlåten”, som det står i bibelordet här nedanför. Det var det tjocka och täta ”draperiet” i templet som skulle hindra människor att se in i det allra heligaste. Inför den Helige i himlen gick Jesus in med sitt blod, gjord till våra synder. När hans hjärta gick sönder, då brast förlåten uppifrån och ända ner. Guds tecken på att synden är sonad, betald och borttagen och på att det är öppet för dig att komma till Gud.
Vi vill gärna ”ha ankaret i båten”. Synlig, kännbar trygghet och frid. En kristendom vi kan ”klämma på” när vi vill. Men i båten gör ankaret ingen nytta. När ankaret är osynligt och stadigt fäst utanför den guppande båten, då räddar det oss från att gå under. Vi har ankaret och hoppet i Himlen, i Jesus. I Fridsfursten som vann och vinner. Han håller fast, även när hemskheter, oro och ångest ibland ruskar hans barn riktigt hårt.
”I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.” Hebreerbrevet 6:19-20
Vänliga Hälsningar, Jan Nilsson
(Det ligger en julsång här ovan som kan tyckas felplacerad i påsktid. Frida som administrerar sidan tyckte att den passade till innehållet. Jag höll med. ”Då har jag jul i fastan och mitt i vintern vår.”)