Skrivet särskilt till dig som är ung
“Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk får glädjas i dig? HERRE, låt oss se din nåd och ge oss din frälsning. Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar. Han talar frid till sitt folk och sina fromma, må de inte vända åter till dårskap.” Psaltaren 85:7-9
Det är tungt när Gud tuktar och tillåter olika sorts lidanden. Att vara kristen räddar inte från yttre sorger och oro. Vi drabbas också ofta av det som gör livet svårt för människor. Krig, yttre straffdomar, sjukdom, depression, familjesvårigheter, ovänskaper och mycket annat kan drabba också en kristen. Unga plågas ofta av stormande känsloliv och ibland kärlekssorg. Det svåra kan mitt i allt också bli ”förklädda välsignelser” som drar oss närmare i bön till Gud. Till Ordet där Jesus möter oss och Anden ger tro och liv, fast det inte alltid känns i stunden.
När Gud liksom döljer sig är det riktigt tungt för den som vill följa honom. När vi varken hör eller känner honom. När synden känns mäktig och hjärtat andligt dött och det är som tron vore borta är det mycket mörkt för den som tidigare fått uppleva friden och glädjen i honom. När den onde ”anfäktar” och säger att Guds rike inte är för oss. Sånt lidande förstår inte världens människor och den som bara har ”tron i huvudet”. Den som lever på vad Jesus gjort och är och inte har något annat, den förstår.
Det kan också bli mörkt och fridlöst när lögnrösterna försöker ta över hjärtat. När film och musik som gör reklam för det gudlösa livet, när livsstilar, synder eller lagiskhet – allt som vill ersätta Gud – vill tränga Jesus och Ordet ur hjärtat. Eller redan har gjort det. ”Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd.” Psaltaren 102:5 (Läs gärna Ps 102:1-14).
Då kan verserna vi läste bli hjärtats rop till Gud. Gör mig levande igen, låt mig få glädjas i dig och se din nåd och Frälsning! Glädjen i Herren är de kristnas styrka (Nehemja 8:10), men den går inte bara att ta sig. Vi behöver få den. Gud vill ge oss den i Ordet. Anden vill tala den in i våra hjärtan. ”Han talar frid till sitt folk och sina fromma…”, läste vi (Ps .85).
Så fortsätter det; ”…må de inte vända åter till dårskap.” Dåren säger att det inte finns någon Gud och att vi därför får leva som vi har lust. Man kan veta att Gud finns och att Bibeln är sann, men ändå vara en dåre. En som i verkligheten, vardagen och bland vännerna lever som Gud inte finns. Kanske med gudstjänstvanor på helgen, men annars i synd och för jord och värld. En ”läger- och söndagskristen” som i vardagen och verkligheten har frid med synden och världen. Vandrar mot ett evigt mörker, alldeles i onödan.
Nej Herre, gör mig levande igen, omvänd mig hur det än är. Låt din glädje bli och vara min, mitt i elände, tidens oro och nöd. Låt mig glädjas i dig, Jesus. Låt mig se din nåd och fräls mig från synden. Du som har köpt mig som jag är för att jag ska vara och bli som du. Låt mig umgås med dig i Ordet morgon och kväll och i dagens bönesuck. Höra och se vad du säger med öron, ögon och hjärta. Låt det tränga ut lögnrösterna ur min tid och mitt liv. Rena och stärk mig i blodet varje dag. Förnya vårt förhållande där och låt mig aldrig vända åter till dold eller öppen dårskap. Min segrande, levande frälsare, brudgum, Herre och Gud. Du som sköter min Gudstjänst i himlen dit inget mörker når. Amen.