På vägen till Jerusalem

Skrivet särskilt till dig som är ung


En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten. Herren skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.”‭‭ Psaltaren‬ ‭121:1-8‬ ‭

Att gå upp till Jerusalem var inte lätt. Platsen där Abraham i hjärtat offrade Isak och där Gud Fader offrade sin Son i vårt ställe. Det var en brant och tröttsam väg dit. Kom man från havssidan skulle man upp ca 800 höjdmeter på några mils vandring. Det var farligt. I bergen väntade rövare ofta på lämpliga offer som bar med sig pengar och andra värden.

Varifrån ska min hjälp komma? Det kan man undra också om man har vänt färden mot det Jerusalem som består. Inte minst som ung. Så många rövare vill ta det värdefullaste av mig. Rövarna finns i hjärtat, i andevärlden och ute i det som ofta kallas ”verkligheten”. Världen. Mycket skrämmer, annat lockar. Vill ta över tid och liv och långsamt föra vilse. Mycket vill få oss att vända och följa med utför istället. Bort från Jerusalem.

Det finns en som är starkare än rövarna. ””Eftersom de svaga utsätts för våld och de fattiga klagar, vill jag nu gripa in”, säger Herren, “jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter.””‭‭ (Ps. ‭12:6‬) ‭

Han kom för de fallna, de svaga som inte kan rädda sig själva. Han är den barmhärtige samariten som söker, vill ta hand om och betala för oss. För den som överrövaren slagit och som underrövarna vill avsluta jobbet med. Han somnar inte. Han tappar inte målet ur sikte. Är densamme i ljus som mörker. Lyfter och bär. Ser där vi inte ser. Han bevarar, han är vårt skydd mot allt som finns i mörkret. Han har lovat att vara med de sina ”Alla dagar intill tidens slut”.

Blir vi inbillningsstarka och börjar gå egna vägar, eller stannar i bekvämlighet, kan han igen ge ett slag på höften så vi haltar som Jakob. Ibland beskär han hårt. Men alla dagar vill och kan han bevara från allt verkligt ont, han vill ”bevara din själ”. Bevara din utgång och din ingång. Med Jesus slutar det med ingång. In i det Jerusalem där ingen mer går ut. Där synden och rövaren inte finns. Där alla räddade har fått lämna allt besmittat och har Jesu rena dräkt och hjärta. Där gemenskapen och kraften är total och aldrig sviktar.

God fortsättning på året och vandringen med Jesus upp mot målet. Han är mödan värd. Bjud med fler som också behöver vända om och få upptäcka det. Det finns plats.

Vänliga Hälsningar, Jan Nilsson