Skrivet särskilt till dig som är ung:
”Och HERREN stängde igen om honom.” 1 Mos 7:16
Det står i 1 Moseboken om hur Gud stängde dörren till arken. Arken var färdig och fylld. Regnet föll och floden steg. Det predikades aldrig mer i ord och gärning för dem som levde då. Det viktigaste i livet är nu som då att ta vara på nådens tid. Vi vet inte hur långt livet blir och det blir som Gud sagt.
Alla kommer inte till himlen. Det är illa att vi så sällan ber människor vända om och komma till Jesus. Han som levt, dött och öppnat himlen för alla. Men tänk att direkt eller indirekt påstå att Han inte behövs. Att det går bra utan honom, utan förlåtelse, hans ord, liv, död och uppståndelse. Utan omvändelse. Det går inte bra, det går evigt illa utan Jesus.
Förra helgen tänkte Agneta och jag på nattvardsgudstjänst, men vi fick inte komma. Under coronapandemin får bara 50 personer åt gången vara med i Mariehemskyrkan, utöver de som medverkar. Vi litade på varann och anmälde oss sen så sent att vi inte fick plats. Det blev en tankeställare.
Tänk att stå utanför den stängda dörren på Den Dagen. Ingen Jesus, ingen Guds Ande, ingen omslutande fadersfamn. Ingen förlåtelse, trygghet, kärlek, gemenskap eller frid. Ingen vila och segerglädje i Jesus.
Har vi inte alltid varit i bönhuset, i kyrkan? Har vi inte sjungit sångerna om Jesus där han är centrum och subjekt? Har vi inte tänkt, bekänt och talat som Guds ord? Missionerat? Kanske predikat? Aktat oss för så mycket farligt. ”-Jag är dörren”, säger Jesus i Johannes 10. Det är inte åsikterna, fromheten, bönerna, vanorna, arbetet eller kunskapen. Det är Han!
Det är Jesus som älskar, söker och kallar oss att gå in i arken och han är själv Dörren. Den som kommer och stannar hos Jesus med liv, nederlag, synder, glädje och sorg – den kommer in i himlen.
Med sina barn som lever med Jesus gör Gud en gång som med Noa. Han stänger inte framför dem, han stänger bakom dem. Det finns inga faror, ingen synd och ofrid mer. Frestaren är evigt utestängd.
Gode Gud, du som känner all min svaghet och oförmåga, all inneboende nattsvart synd. Du som är den öppnade dörren för syndare. Fräls mig, ta mig in i arken hos dig. Behåll mig där.
”Innanför eller utanför, var ska du stå en gång?”
Vänliga Hälsningar, Jan Nilsson