Var inte rädd för dem

Guds barn möter alltid motstånd på olika sätt. Vi har en osynlig fiende som vill oss ont. Vi har ”världen”, alla människor som ofta kan vara snälla och bra och gör det som är rätt i det yttre. Men, de flesta vi möter känner inte Gud och ser inte på livet, på Jesus, Bibeln, synden, frälsningen och evigheten på samma sätt som Guds barn. En kristen kan inte tänka och leva på samma sätt som dem som inte tror på Jesus. Kan inte gå sin egen väg och göra som man själv känner. Vi lever i världen, men följer Herden och leds av hans Ande och ord. Jesus som köpt oss, renar oss från synden och är vägen till himlen. Vem skulle du följa i denna tid, om inte honom som vill dig så innerligt väl och som vet vad som är bäst för dig.

Genom Bibeln ser vi hur Guds folk får möta människor som faktiskt hatar dem. Abel mötte en sån i sin egen familj. Kain som gick så långt att han dödade sin bror. Josef blev också hatad och såld av sina bröder. David, profeterna och Jesu lärjungar mötte också mycket motstånd – och hårda frestelser från ”storfienden”.

Vi ska inte blunda för egna synder och fel och tänka att allt motstånd vi möter är för att vi bekänner att vi tror på Jesus. Ibland är vi själva orsak till saker som drabbar oss. Egna synder, egenheter, egoism, skenhelighet och egenrättfärdighet ställer till mycket skada för andra och för oss själva.

Gamla synder kan finnas kvar i människors minne, fast vi bekänt dem och gjort upp med Gud. Ibland möter vi människor vi bara inte går bra ihop med.

Profeten Hesekiel blev kallad till Guds tjänare. På ett sätt är alla Guds nådebarn kallade till tjänst. Vi lever för Gud och har ett uppdrag i den tid vi blivit satta att leva. I samhället, för andra och i Guds rike.

Hesekiel fick inledningsordet här från Gud. Han skulle inte vara rädd för människorna han skulle möta, inte för deras ord. Fast han var omgiven av ”tistlar och törnen” och bodde ”bland skorpioner” skulle han inte vara rädd. Han skulle aldrig möta svårigheterna ensam.

Den onde vill att vi ska bli upptagna med det som skrämmer och skakar om oss. Att vi ska vända blicken åt fel håll, bort från honom. Helst att vi ska svika och gå bort från Herden, men i alla fall att det skrämmande ska bli liksom en avgud – större än Jesus. Om du är ensam i skolan, på jobbet eller ensam kristen i din familj – med Jesus och ditt ”tjänstefolk”, änglarna, är du aldrig ensam. De är med när du mobbas och blir retad. Det som skrämmer i vårt eget hjärta och liv, synden och kärleken till synden, får vi också lämna hos Jesus varje dag. Vi får se på honom och be att han ska vara vår styrka i frestelsen.

Smått och stort som skrämmer i tiden vill Herren ta hand om. Varje dag får du börja och sluta med ett bibelord och med en bön där han också vill höra det som oroar och skrämmer. Du får komma inför Gud med din korta bönesuck närhelst rädsla och oro kommer över dig. Mitt i vardagen. Kanske när du möter en mobbare eller ett hånfullt gäng i korridoren eller när ångest tar tag i ditt hjärta. ”Hjälp mig Jesus!”

Glöm inte heller att tacka för all hjälp, och för varje dag. Vi som får leva under hans beskydd och nådens paraply, vi har så obegripligt mycket att tacka för även när vi inte känner det. Trots alla möjliga tistlar, törnen och skorpioner på vägen hem.